Skede i Täktom kyrkas och församlingens historia

I Täktom by fanns på 1500-talet sju gårdar, men på 1700-talet endast fem; Norrgård, Östergård, Södergård, Västergård och Langis. Männen i byn var lotsar, men den huvudsakliga utkomsten fick man från fiske, jordbruk och bondeseglation. Under den katolska medeltiden hörde Täktom till Tenala församling, som nämns för första gången år 1329. Då torde församlingen redan ha haft en egen kyrka. Prästen hette Vinaldus de Tenalum. Från byarna på Hangöudd gick vägen till Tenala kyrka via Harparskog längs Gennarbyvikens östra strand. Kyrkvägen var lång, men om somrarna var situationen bättre för då ordnades gudstjänster var fjärde söndag i kapellet i Hangöby. Kapellet byggdes möjligen redan på medeltiden, men övergavs troligtvis före medlet av 1600-talet.

Bromarv blev kapellförsamling 1677 och självständig församling 1881. Till denna församling hörde förutom Täktom också Sandö, Hangöby och Båklandet och då Hangö stad grundades 1874 hörde den också hit. Täktombornas kyrkväg gick till Svärtholmen som ligger vid den norra stranden och därifrån vidare med kyrkbåt eller över isen till Bromarv. Man gav sig iväg med två eller tre båtar och i varje båt satt åtta eller nio personer. Den längsta kyrkvägen hade Båklandets invånare. Både i moderförsamlingens och i kapellförsamlingens kyrka hade också täktomborna sina egna bestämda platser i kyrkbänkarna. Detta hade de rätt till eftersom de deltagit i byggandet av kyrkan och också i övriga kostnader som församlingen hade. T.ex. i bänkordningen från den 1.9.1799 framgår det att husbonden från Södergård i Täktom satt i bänk nr 6 på männens sida tillsammans med husbönderna från Mälsarby mindre rusthåll, Skogböle, Könick, Grundsund, Hangö Westergård och Södergård på Bengtsår.

Kyrkan var en viktig del av människans liv från vaggan till graven. Genom att barndödligheten var stor strävade man till att döpa barnen inom några dagar efter födelsen. Då slottsförsamlingen på Drottningberg fanns på den nuvarande Hangö stads område 1795-1808, döpte slottsförsamlingens präst också täktombornas barn och under menförestider kunde man även åka till Ekenäs för att få barnen döpta. Församlingsborna levde under uppsikt av prästen och kyrkans uppgift var att se till att medborgarna levde som fredliga och lydiga undersåtar åt sin härskare. I kyrkans förstuga eller ytterom ytterdörren fanns fotstocken där de uppstudsiga fick lida sitt skamstraff. För att hjälpa prästen att övervaka ordningen och kyrkotukten valdes s.k. sexmän och t.ex. den 6.11.1803 valdes Täktom Wästergårds husbonde Jacob Jacobsson till sexman för byarna Hangö, Sandö och Täktom. Läsförhör eller läsmöten hölls turvis i byns gårdar och den gård som stod i tur skulle också sköta inkvarteringen och förplägnaden av de som kom till läsförhöret. I samband med läsförhöret ordnades även gudstjänst. Kapellförsamlingen var indelad i tolv läsmötesdistrikt och det fjärde distriktet omfattade Täktom by. År 1805 hörde 91 personer dit. Skriftskolan var obligatorisk och en förutsättning för att kunna ingå äktenskap ända fram till år 1925 då religionsfrihetslagen trädde i kraft. Fastän man kunde ta emot olika sakramentala tjänster av andra präster var man tvungen att gå till nattvard i den egna församlingens kyrka. Vanligtvis var det nattvardskyrka på somrarna då man kunde övernatta i båtarna. I moderförsamlingens kyrka fick man också höra kungörelser och information som gällde den egna byn.

Hangö avskildes från Bromarv till en egen självständig församling år 1890 och kyrkan på Vårdberget stod färdig år 1892. Täktomborna och övriga i grannskapet donerade virke till kyrkbygget och hade nu möjlighet att delta i gudstjänsterna som ordnades i Hangö kyrka. Täktom, Sandö, Hangöby och Båklandet avskildes 1910 från Bromarv församling och bildade Hangö landsförsamling. År 1923 hörde 2684 medlemmar till denna landsförsamling. I Täktom folkskola, som hade byggts år 1904, hölls nu regelbundet gudstjänster fram till år 1936 då landsförsamlingen fick Täktom kapell i sitt bruk. I samband med kommunsammanslagningen den 1.1.1977 överfördes Täktom och Bengtsår byar samt Sandö enstaka hemman från Bromarv kommun till Hangö stad. Samtidigt överfördes området också kyrkligt till Hangö.

Täktom kapell byggdes som gravkapell åt en liten flicka
Magister Carl Vilhelm Gylphe lät uppföra Täktom kapell 1919-1920 som gravkapell åt sin dotter Lucie Vera som dog när hon var två år gammal.
C.V. Gylphe föddes i Pojo 1882 men familjen flyttade till Täktom år 1893 där hans far köpte Östergård. Carl Vilhelm blev student från Helsingfors Svenska Normallyceum år 1901 och efter det studerade han vid Uppsala Universitet och blev teologie kandidat år 1906. Han blev filosofie kandidat år 1910 vid Helsingfors Universitet. Efter det verkade han som affärsman vid Wärtsiläs och Läskelä bruks kontor i St Petersburg, sedermera som direktör för Läskelä bruk och Dubrowska Co och han var också medlem i börskommittéen i St Petersburg 1913-1914. I St Petersburg gifte sig Gylphe 1914 med Aimée Ljubow (Ljuba) Höckert (f. 1893) som var dotter till en handelsman. Följande år flyttade paret till Täktom där de bosatte sig i Villa Josefina, vars namn senare ändrades till Villa Lucie. Med från St Petersburg flyttade också fru Gylphes sällskapsdam Marie Wischard som var av baltiskt ursprung samt fosterdottern Tamara.

I Hangö föddes dottern Lucie Vera Paula den 3.1.1916. Dopet förrättades av en fransk präst, fader Machault, som verkade som guvernant åt grannen von Ramms pojkar. Bara en vecka efter dopet dog Lucie Vera den 29.7.1918 i hjärnhinneinflammation. Hon hade skadat sitt knä och detta ledde till den ödesdigra sjukdomen. Enligt moderns önskan begravdes inte dottern på den lutherska gravgården utan på familjens ägor den 31.7.1918. Följande år föddes sonen Robert och han döptes till den katolska läran. Till den anslöt sig också fru Gylphe 1922 och Tamara som hört till den ortodoxa kyrkan. Tamara fick sitt nya namn Monique och senare Noelle Marie efter att hon anslutit sig till en fransiscan nunneorganisation i Belgien. Fröken Wischard torde ha haft stort inflytande på kvinnornas religiösa utveckling.

C.V. Gylphe hade 1915-1918 i sin ägo införskaffat alla fem gårdar i Täktom och flere små hemman och grundade av dessa storbruket Solbacka gård. Gylphe hade för avsikt att anställa 500-600 personer på gården som förutom säd skulle producera 4 milj. kg grönsaker och rotfrukter. Bl.a. byggdes en källare för rotfrukterna och från den en 4 km lång smalspårig bana till stambanan. Gylphes företag gick dock i konkurs och byns jordägor övergick 1921 i bolaget Ab Svenska Småbruk och Egna Hems ägo.

Konkursen förorsakade splittring i familjen. Ljuba Gylphe, Robert Gylphe och Marie Wischard flyttade till Frankrike 1923 där fru Gylphe födde ännu en dotter som fick namnet Ghislaine. C.V. Gylphe flyttade till Helsingfors 1931 och dog där 1942. Marie Wischard hade dött i Frankrike två år tidigare. Ljuba Gylphe ingick äktenskap med en fransk officer, baron George d´Allan och flyttade med honom till Algeriet. Även Robert blev officer i den franska armén. Under andra världskriget blev Robert tillfångatagen av tyskarna och flyttade efter frigivelsen till Paris. Också fru Ljuba d´Allan flyttade till Paris efter att hennes andra man avlidit och bodde med dottern Ghislaine nära Versailles fram till sin död 1960. Robert besökte efter krigen sin födelseort Täktom.

Kapellet blev kvar som ett minne efter Solbacka gård. I gåvobrevet som är daterat den 29.7.1919 donerar Charles Wilhelm Gylphe och Aimée Gylphe kapellet som är byggt till minnet av dottern Lucie till den i Helsingfors verksamma föreningen Heliga Anna. Villkoret att man varje år skulle hålla en mässa till minnet av Lucies dödsdag den 29.7. Föreningen Heliga Anna sysslade med välgörenhet med inriktning på barnarbete. Minnesmässa för Lucie Vera ordnades bara en eller två gånger.

Enligt villkoren i donationsbrevet skulle kapellet övergå till den närmaste katolska församlingen om föreningen Heliga Anna slutade med sin verksamhet. Så skedde dock inte utan kapellet kom i bolaget Ab Svenska Småbruk och Egna Hems ägo. Bolaget donerade byggnaden med tillhörande tomt åt den evangelisk-lutherska församlingen i Hangö år 1935. Villkoret var att församlingen skulle iståndsätta kapellet för gudstjänstbruk.

Gravkapellet blir en luthersk kyrka
Täktom kapell ritades av Armas Lindgren som i början av 1920-talet arbetade på samma arkitektbyrå som Bertel Liljeqvist som omnämns som den andra planeraren. De ritningar över kyrkor som byrån gjort anses ändå allmänt vara gjorda av Lindgren. I ritningarna kalla Lindgren byggnaden för Solbacka kyrka.
Lindgren fäste vikt vid de krav som religion och religiositet ställde och därför studerade han vinningar inom kyrkoarkitekturen under olika stilperioder varpå han sammanställde sina rön i förenklad form. Lindgren såg kyrkan som en helhet, ett konstverk, som skulle ge församlingen rätt stämning och öka den värdefulla upplevelsen. En långkyrka med gaveltorn var den grundplan som Lindgren föredrog och som utgjorde en god ram för den församlade menigheten. I formspråket för Täktom kapell förenas drag av gotik och barock. Till den korta rektangulära stommen i nord-sydlig riktning ansluter sig ett lägre kor, ett torn mot söder och en sakristia på västra sidan. Fönstren och perspektivportalerna har spetsbågar och antyder sålunda drag av gotik vilket också strävpelarna gör. Tornets spets åter vittnar om Lindgrens förtjusning för barockkyrkor. Byggnaden har tegelstomme med puts i vitt. Det finns två ingångar, en från tornet i söder och en mitt på den östra sidan direkt in i salen. Interiören är enkel och det sakrala intrycket skapas av det höga korsvalvet i kyrksalen som förenas med det lägre koret (Lehto 1992).
Redan 1931 hade Theodor Fagerholm på uppdrag av Hangö lutherska församlings kyrkoråd granskat kapellet, som han i sin rapport kallar för Lucie-kapell. För att utreda kapellfrågan tillsattes en arbetsgrupp till vilken hörde E. Andelin, A. Holmlund och S.J. Johanssson och senare också E.A. Winberg från Täktom. Arbetsgruppen rekommenderade 1935 att församlingen skulle ta kapellet i sin besittning och det här motiverades bl.a. med att församlingen under de senaste åren satsat stora summor på att renovera stadsförsamlingens kyrka och nu borde man även beakta landsförsamlingens behov. Dessutom ansåg arbetsgruppen att det var en skam att en så här vacker byggnad, som också många turister besökte under sina sommarutflykter, hade tillåtits förfalla. Alla fönster i kapellet hade söndrats och täktomborna hade för att undvika större förödelse spikat plankor som skydd för fönstren. För övrigt var byggnaden i ganska gott skick men om man ville bevara den, borde man omedelbart skrida till åtgärder. De medel som behövdes för renoveringen var enligt arbetgruppen en liten satsning jämfört med byggnadens och den omkringliggande tomtens verkliga värde. Ett förstärkt kyrkofullmäktige beslöt vid sitt möte den 9.9.1935 att emottaga kapellet. I mötet deltog ordförande, kyrkoherde Bengt Serenius, fröken Edit Engberg och herrarna K.O. Sjölund, Oskar Nordling, K. J. Ekqvist, L. Löfving, Joel Ström, Th. Lindqvist, M. Peränen, Edvard Nyström, T. Voipio, E.A. Winberg, A.V. Ekström, V.R.A. Willgren, J.V. Finnberg, P. Karling, A.V. Mickelsson, T. Westerholm, J.V. Henriksson, Juho Watanen, Johan G. Pettersson, K.A. Wennerqvist, Ingram Ekebom, Albert Gottberg, Niilo Jokinen, Yrjö Manner, Gustav Welander, Henrik Sjöstrand och Adolf Öblom. E.A. Winberg berättade under mötet, att täktomborna hade beslutat att de sköter om att vägen till kapellet iståndsätts. Dessutom beslöts att kapellet endast används till kyrkliga ändamål och att där ordnas gudstjänster för täktomborna. Inför mötet hade kyrkoherde Serenius utrett att den romersk-katolska kyrkan i Finland inte hade några krav beträffande kapellet. I ett dokument daterat den 3.1.1936 överlåts kapellet i Hangö församlings ägo.
Församlingen renoverade kapellet utgående från den plan som arbetsgruppen gjort upp 1935-1936. Byggmästare A. Holmlund planerade predikstolen och altaret. För utförandet av arbetet svarade Th. Fagerholms byggnadsföretag och Bröderna Westerholms måleriaffär. Ett nytt vattentak av plåt gjordes istället för det gamla spåntaket, fönstren förnyades, väggarna renoverades och kalkades vita och nya ekdörrar och bänkar införskaffades. Golvet var så murket att det också förnyades och på samma gång kördes många hästlass med sand under golvet ifrån som fyllnad ut på vägen. Detta ombesörjdes av täktombon E.A. Winberg. Utöver detta sattes tomten i skick och ett trälider byggdes. På vårsommaren 1936 planterades björkar längs vägen som leder till kapellet. De färger som använts i kapellets interiör beskrevs som varma och mjuka: kyrksalen var grön-vit, koret mörkgult och valvbågen terrakottaröd i gammalgotisk stil. Altarduken gick i samma röda ton. Allt som allt kostade renoveringen av kapellet 32.749 mk.
Kapellet invigdes den15.11.1936. Invigningen utfördes av Borgå stifts biskop Max von Bonsdorff assisterad av Raseborgs prosteris t.f. kontraktsprost J.E. af Hällström, kyrkoherde O. Jurwa och prästerna i Hangö församling. Efter invigningen av kyrkan samlades prästerna och de inbjudna gästerna i Täktom skola till en fest som anordnats av byborna. Kapellet var rätt så litet och från början var det tänkt enbart som täktombornas kyrka och i den skulle ordnas gudstjänster för byborna.
Vid invigningstillfället gav privata personer gåvor till kapellet: guldsmed Öhberg donerade en modern nattvardsservis framställd av tenn, magister Ch. Gylphe altarkärl av silver, bl.a. en kalk, som var ett gammalt, fint italienskt arbete, Ebba Donner och några andra av släkten Gylphe donerade fyra väggljusstakar av järn och direktör John M. Gylphe lovade donera en stor takkrona av järn. År 1937 skaffades ett orgelharmonium till kapellet.

Renoveringar efter krigen
Täktom kapell fick stora skador i en brand under den ryska arrendetiden 1940-41, då också interiören totalförstördes. Även uthuset av trä som låg i närheten förstördes. I början gjordes endast skyddsåtgärder i kapellet fastän landsförsamlingens representanter i kyrkofullmäktige, V. Th. Lindqvist och E.A. Winberg skulle ha velat att kapellet renoverades i sin helhet. År 1949 renoverades Täktom kapell under ledning av Bertel Liljeqvist enligt de ursprungliga ritningar som Armas Lindgren gjort. Arbetet utfördes av byggmästare Hannes Öhmans byggnadsföretag. Golvet, dörrarna, fönstren och taket förnyades. Lehtinens snickeri tillverkade inventarierna. År 1959 försågs Täktom kapell med ett nytt torn och kapellet rappades på utsidan. År 1961 installerades elektricitet och oljevärme. Följande år målades byggnaden både in- och utvändigt och ytterdörrarna fick panel. Arbetet utfördes av Westerholms måleriaffär. Som kapellets vaktmästare fungerade E.A. Winberg och han värmde upp kapellet också vintertid. Trots detta led kapellet av fukten och redan följande år märkte man att målfärgen på innerväggarna flagade. Situationen blev bättre när kapellets oljeeldning förnyades 1963. År 1964 förbättrade E. A. Winberg vägen till kapellet. Fru Hulda Sjöberg donerade 12.000 mk för att försköna kapellet och för medlen införskaffades bl.a. nattvardskärl.

I Hangö församlingars byggnader utfördes stora renoveringar i början av 1970-talet och de planerades av arkitekt Lars Rejström. Han planerade en grundrenovering också av Täktom kapell som var i dåligt skick. Kapellet renoverades in- och utvändigt 1971, kostnaderna var 170.000 mk. Inredningsarbetet gjordes av Hangö Snickerifabrik Ab. Till detta hörde 10 nya bänkar, predikstolen och dopfunten. Nu fanns det 80 sittplatser i kapellet. Arkitekt Rejström planerade kyrkbänkarna tillsammans med snickeriet. Bänkarna och dopfuntens fot tillverkades av lackad furu och predikstolen av en träskiva som bekläddes med lackad furufaner. Altarringens portar ändrades så att de kunde öppnas helt och hållet. I kapellet lades klinkergolv och på samma gång utmärktes Lucie Veras gravplats med metallister. I kapellet installerades elvärme samt luftkonditionering och även belysningsanläggningen förnyades. Fönstren i koret gjordes av ljusgult, grönt och violet färgat glas som fördunklade ljuset. Samma färgtoner användes senare i fönstren i kyrkan på Vårdberget. Westerholms måleiaffär utförde måleriarbetena i kapellet och renoveringen av fasaderna. Ytterväggarna rengjordes med stålborste och kalkades två gånger. Fönsterlisterna målades med oljefärg och kapellets små plåttak renoverades och luckorna i tornet målades. Kapellets omgivning iståndsattes enligt trädgårdsarkitekt John Hausens plan och dessutom iståndsattes kapellvägen och i närheten av byggnaden gjordes en bilparkering. Från Kangasala orgelfabrik beställdes ett orgelpositiv som installerads i Täktom kapell till julen. Instrumentet påminde om ett stort orgelharmonium och dess trädelar var av ljus ek. Enligt församlingarnas kantorer Viktor Lindholm och Markku Vuori lämpade sig orgelpositivet, vars klang var mjuk och fullödig, bra för det lilla kapellet i Täktom och dess ömtåliga akustik. Utöver detta köpte man från kyrkans anskaffningscentral ett antependium och ett bokkläde samt en dopskål. Kapellet invigdes festligt söndagen den 9.4.1972. Invigningen utfördes av biskop John Vikström och han assisterades av kontraktsprost Eric Henricsson, prosten Allan Högström, pastor Levi Österman och pastor Antti Kivekäs.
Efter renoveringen var kapellet i fint skick. Man höll fortsättningsvis gudstjänster där, men dessutom hade det blivit populärt för vigslar och dop. År 1975 införskaffades till Täktom kapell ett orgelpositiv med fem stämmor tillverkat av orgelbyggeri Matti Eerola och samma år förnyades huvudingången till kapellet. Det gamla orgelpositivet flyttades till kapellet på nya begravningsplatsen. Följande år upplystes kapellets omgivning. Kapellets ytterväggar kalkades 1989 och ett nytt spåntak gjordes 1991. Spåntaket tjärades 1995 och 1999. Man upptäckte fuktskador i kapellet som renoverades 1998 och 1999. Följande år täckdikades omgivningen och år 2005 målades kapellets ytterväggar.

Interiör och inredning i Täktom kapell förnyades 2007. För planeringen stod arkitekt Gunnel M. Helander, som också hade planerat korfönstret i Vårdbergets kyrka. Hon ville få fram Täktom kyrkas ursprungliga nygotiska stämning och samtidigt skapa en ljus och rymlig inredning, som passade ihop med björkskogen omkring kyrkan. Väggarna målades vita, koret ljusgult och valvens kanter ljusgrå. Korgolvet sänktes på samma nivå som det övriga golvet och kompletterades med klinkerplattor. Fönsternischerna återställdes med fönsterbord i ljusgrå kalksten. Samtliga möbler förnyades. I stället för fasta bänkar valdes flyttbara stolar. Stolarna, altarbordet, den flyttbara predikstolen (ambo) och knäfallet samt två små bord gjordes av brunbetsad björk. Stolsitsarna kläddes med gråmönstrat ylletyg och knäfallet med lila ylletyg. Stolarna, design Kari Virtanen, tillverkades av Nikari Oy i Fiskars. De övriga möblerna tillverkades av hangöföretaget Nyströms snickeri. Företagets direktör Andreas Nyström hör från sin mors sida till släkten Gylphe. Dopskålen, blomvasen och de två höga ljusstakarna tillverkades av glaskonstnären Camilla Moberg från Fiskars. Föremålen är av klart, blåst glas dekorerade med en vit slinga som söker sig uppåt och som symboliserar det rena växandet. Ljuset som faller från koret får glaset att skimra. En ny digital orgel skaffades till kapellet och den gamla orgeln skänktes till Raseborgs musikinstitut. Målningsarbetena gjordes av T.B. Ekholms måleriaffär från Hangö. Företaget iståndsatte också takkronan som direktör John M. Gylphe hade donerat till kyrkan på 1920-talet.

• Text: Marketta Wall
• Översättning till svenska: Birgit Isaksson
• Foton: Hangö museums bildarkiv, Seppo J.J. Sirkka.
• Utgivare: Hangö kyrkliga samfällighet
• Layout: Kirsti Talsi / Eastpress Oy
• Oy Nordprint Ab, Helsingfors 2008

Källor

• Muntliga uppgifter:
• Gunnel Helander
• Otryckta källor:
• Hangö museums bildarkiv (HMBA), Täktom kyrkas arkiv.
• Hangö församlingars arkiv:
• Kyrkostämmoprotokoll för åren 1909–27.6.1933.
• Kyrkostämmoprotokoll 1910–1935.
• Kyrkofullmäktigeprotokoll 1935–1940.
• Kyrkostämmo- och kyrkofullmäktigeprotokollbok 23.11.1944–24.11.1960.
• Gemensamma kyrkofullmäktige, protokoll, pöytäkirjat 1962–1977.
• Representantskapet, Edustajisto, protokoll, pöytäkirjat 1978–2004.
• Kyrkoförvaltningsnämndens i Hangö protokollbok 1919–1937.
• Kyrkoförvaltningsnämndens i Hangö protokollbok 1957–1961.
• Kyrkoförvaltningsnämnd, Kirkkohallintokunta, protokoll, pöytäkirjat 1962–1977.
• Protokollbok för Kyrkorådets i Hangö sammanträden 18.7.1933–25.1.1962.
• Gemensamma kyrkorådet, Yhteinen kirkkoneuvosto, protokoll, pöytäkirjat 1978–2004.
• Div. bilagor till kyrkostämmoprotokoll.
• Bilagor till kyrkoförvaltningsnämndens protokoll 1885–1961.
• Syneinstrument för församlingens fastigheter 1895–1960: Täktom kapell.
• Lösöreförteckningar 1929–1952.
• Lösöreförteckning 1950–1955.
• Lösöreförteckning 1956–1960.
• Förteckning över vid evakueringen av Hangö 1940 räddad egendom.
• Inventariebok.
• Hangö kyrkliga samfällighet. Inventarieförteckning 1999–.

Tryckta källor:

• Ekström, Birgitta, red: Världens ljus. Uttrycksformer för det religiösa livet i Hangö. Hangö museums publikationsserie nr 12. Hangö 1992.
• Karlsson, Tomy, red: Hangö i tiden 1930–1939. Hangö 2001.
• Karlsson, Tomy, red: Hangö i tiden 1940–1943. Hangö 2003.
• Laine, Rauno: Ny interiör framhäver Täktoms unika kapell. Hangötidningen-Hangonlehti 22.5.2007.
• Lehto, Tiina: Hangon rakennuskulttuuri ja kulttuurimaisema. Byggnadskultur och kulturlandskap i Hangö. Ekenäs 1989.
• Lilius, Henrik; Sinisalo, Antero, red: Kauneimmat kirkkomme. Suomalaista kirkkoakkitehtuuria keskiajalta nykypäivään. Jyväskylä 1962.
• Nicula, Oscar: Tenala och Bromarv socknars historia I-II. Helsingfors 1938.
• Wall, Marketta: Templet står där vackert och ljust på sin höjd. Skeden i Hangö kyrkas och församlings historia. Helsingfors 2007.
• Winberg, Bo-Evert: Täcktom by i gången tid. Ekenäs 1944.